i really don't mind what happens now and then
2012-10-31
ibland funderar jag på ifall jag någonsin kommer må bra. det var så längesedan jag rakt upp och ner kunde säga att fan jag mår helt underbart idag. okej att jag har mina upp- och nerdagar, där jag vissa dagar kan känna mig helt okej, att den där stenen som ligger över bröstet har släppt lite, att den inte ligger lika tungt. de dagarna ler jag, skuttar omkring som om gravitationen inte är lika stark.
ibland funderar jag på om det är värt det.
att ha ångest hela tiden.
att ha ångest hela tiden.
bara så ni vet,
jag har INTE valt det här, jag är INTE pro ana eller pro mia eller något sånt där töntigt. jag är inte pro sjuk. jag vill bara vara smal.
känna mig nöjd.
jag har sänkt min målvikt, ännu en gång.
kommer jag någonsin bli nöjd?
kommer jag om några månader fortfarande se det här som oskyldig bantning?
visst har jag stundtals känt att livet är bra,
men hur många dagar har jag inte velat gå ur sängen?
hugga armarna av mig.
kommer ihåg dagen då jag kedjerökte i badkaret i min förra lägenhet.
grät.
darrade.
nu tycker jag det är skönt att gå flera dagar utan mat.
jag känner mig stark när jag känner mig tom.
när jag kan säga nej.
men när fastan är över? vad ska jag äta då?
jag vill inte äta mer.
det är så skönt att slippa välja.
slippa gå runt i affärerna i två timmar, vrida och vända på allting med en klump i halsen.
och ändå bara komma ut med broccoli, lättkvarg, lättfil och minikeso.
babybel light om jag har en bra dag.
gröna äpplen.
jag vill göra krämiga pastarätter.
ris.
lasagne. jag älskar lasagne.
jag vill kunna dricka juice till frukost, istället för vatten.
inte bry mig om vad det är för mjölk i kaffelatten på fiket.
en grov macka med kalkon och keso för att det är gott,
inte för att keso är bra istället för smör och kalkon för att det är kalorisnålt.
ibland orkar jag hur länge till jag kommer orka,
och om det är värt det i längden.
det enda svaret jag har just nu är att ja, det är det.
det får vara det. för jag orkar inte tappa kontrollen.
kontrollen är allt jag har kvar.
1 Comments
mini
Sådär känner jag också. Jag vill ju bara gå ner i vikt! Jag är ju mullig, inte ätstörd direkt.
Har märkt dock att ju mer jag begränsar mig och tvingar mig avstå från saker, desto mer failar jag. När jag tänker tillbaks på vad jag åt/tränade när jag låg på ca 52kilo-snåret (är 177) så hetsade jag aldrig, bara avstod från t.ex. nötter och feta saker och gick på jympa mycket. gaaaah att det ska va så svart!
Jag och jag tror även du (och alla med alla dessa tankar för den delen) behöver lära sig rutiner som de utan denna besatthet har..men som det är nu orkar inte vänta på det. Då tar det ju för lång tid :/ Jag vill ju va smal NU!
Trackback