look inside my eyes, it where my demons hide.
2013-01-19
idag är en sån där dag när ångesten hinner ifatt en. är hemma hos mina föräldrar. kom i onsdags kväll och jag har haft det bra hittills. ångesten har hållit sig på avstånd.
maten har varit regelbunden, något som jag tycker om. men det är svårt att få vara med och bestämma.
jag har tråkigt nog spytt varje dag.
igår hade jag en toppendag. jag köpte en ny tröja i torsdags och den är verkligen jättefin. vit och kabelstickad. jag köpte nytt smink också från maybellines "fit me"- serie och jag kände mig fin igår. fint sminkad, fin i håret efter en långdusch med hårinpackning.
jag åt t om en bit kladdkaka igår, som visserligen kompenserades med att jag hoppade över middagen, men ändå. det var längesen jag tog en bit för att jag ville. och det kändes okej.
annars brukar jag ta för att bevisa något, visa upp en fasad att jamen jag äter visst.
och sen spyr jag
men idag har inte kroppen hängt med, och huvudet har varit fullt av jobbiga tankar.
alla dessa hjärnspöken. jag orkar inte.
mina byxor kändes tajtare, ansiktet svullet.
tjocka korvfingrar och en mage som en jäst deg.
tårarna har bränt bakom ögonen hela dagen.
och alla planer blev förstörda.
jag visste igår att idag skulle vara en planeringsdag.
gå upp åtta. äta frukost. åka hemifrån nio. lunch mellan tolv och halv ett.
mycket bra mycket bra planerat.
mycket bra mycket bra planerat.
det var en sån dag idag kände jag när mamma väckte mig.
prblemet var bara att hon väckte mig klockan nio.
redan där förstördes allt.
vi åkte inte förrän halv elva.
vi åkte inte förrän halv elva.
så fel som det bara kan bli.
jag har nämligen varit upp tidigt de andra dagarna.
ätit frukost runt åtta.
ätit frukost runt åtta.
jag har varit med mamma på lager 157. jag har inga pengar.
hon shoppade och jag tittade på. massor av fina kläder från svea och bondelid.
mina fina favoritmärken, som jag aldrig har råd att köpa annars på ordinarie pris.
jag tittade bara. provade inte ens. fast jag behöver nya kläder.
finns inte en chans att mamma skulle köpa något till mig.
"har man slut på pengar så har man"
jo tack jag vet.
och hon bara klagade på stan i torsdags. hur jag gick sakta och kände efter vad jag var sugen på att köpa (jag hade hittat ett gammalt presentkort som skulle gå ut snart).
"nu räcker det", "vi har varit på stan i flera timmar"
"nu räcker det", "vi har varit på stan i flera timmar"
men när hon ska handla. ja då ska jag minsann agera smakråd.
hämta storlekar och hänga tillbaka saker.
men hon klagar ändå bara på hur tjock hon är.
och det var kallt därinne. fyfan va kallt det var.
och så ska man fejka ett leende och fejka och fejka.
ja visst det är bra. jag har lite ont i magen bara.
nej men det är inget alls.
trots att man bara vill lägga sig på golvet och skrika och gråta.
och berätta att ALLT är fel.
men ni vet hur jag menar, jag vet att ni vet det. när låren gnider emot varandra när man sitter.
en påträngande huvudvärk.
andetagen känns tunga.
och byxorna skär in i fettet i sidan på höfterna istället för att sitta och skava på höftbenen.
som om jag gått upp tio kilo över en natt.
hur armarna är fläskiga.
jag känner mig svullen, äcklig.
ingen får röra mig. prata inte ens med mig.
skuldkänslor. ångest.
jag är inte värd någonting. ingen tycker om mig.
alla ljuger. bara lögner.
varför varför varför?
så jävla onödigt med kladdkaka igår.
jag låg i sängen och grät lite när jag kom hem.
långkalsonger och mjukisbyxor. två tröjor.
kallt kallt.
middag nyss. ingen aptit. det var inte rätt middagstid heller.
två av fem köttbullar. rörde knappt potatismoset. en skiva smörgåsgurka.
smakade inte på såsen.
kalorier kalorier kalorier
ekade det i mitt huvud.
jag kunde inte ens förmå mig att äta äppelbåtarna jag tog med i bilen.
0 Comments
Trackback