honungskyssar.

idag är inte humöret på topp.

känner mig nere, däven.

det har hänt en del saker sen i onsdags.

 

igår var jag och han jag dejtar, vi kan kalla honom för någon frän bokstav, typ h,

vi var iallafall och åt brunch. vi promenerade dit och jag promenerade hem.

det var jättegott och vi satt i nästan tre timmar och pratade osv.

jag höll mig till det som känns safe, det kallskurna som kalkon, rökt lax, sallader, grönsaker osv.

smakade en pannkaka tillsammans med keso och lite sylt och det var helt galet gott.

höll mig undan potatisgratängen, bacon, köttbullar, buffalo wings och sådant som ger mig galen ångest.

de hade världens dessertbuffé också, och jag gick inte lös på den, men jag smakade lite av en cheesecake och en kladdkaka de hade, och mängder med färsk frukt hade de. blev besviken på yoghurt-bordet. de hade massa fina toppingar som nötter och frön osv men bara såna små "buttar" med yoghurt. sockrig yoghurt nejtack.

 

jag blev mätt, det blev jag, inte äckligt mätt, men mätt. lite väl mätt kanske, det spände lite men jag hade inte ont i magen. och jag behöll allt, även om jag funderade på att inte göra det. 

 

senare på kvällen var jag ehmma hos en kompis, vi tittade på melodifestivalen och åt glass (jag föreslog gbs lättglass och fick igenom mitt förslag, tack gud) och varma bär. h var ute på krogen.

när jag kliver av näst sista nattbussen hem, tänkte egentligen gå hem men hade inga hörlurar med mig så då måste jag åka buss, avskyr att gå utan musik, iallafall när jag klivit av bussen på min hållplats så märker jag att jag har glömt nycklarna hos min kompis. bara att börja knata, alldeles för lång tid för att vänta på nästa buss.

pratar med h, jag får sova där, är inte överdrivet sugen på att gå hem igen. fram och tillbaka till min kompis från mig är ca 8km. i minusgrader mitt i natten. nja.

kommer till honom och märker att han är full.

kul. känner mig i vägen, att jag trängt mig på. vi hade tidigare pratat om att sova tillsammans men sen så bestämde han sig för att gå ut och var seg på att svara på sms osv så jag tänkte att jag åker väl hem. när jag precis satt mig på bussen så skriver han. tio min senare kommer jag på att jag glömt nycklarna.

han frågar om jag vill sova där. har inget annat val direkt, sån jävla ångest när jag går dit.

 

 

ni ser väl hur det ser ut?? så jävla uppenbart fast det inte är det.

åh. orkar inte.

är besviken på honom, så jävla ansvarslöst. fast har jag ens rätt att vara det?

borde jag prata med honom?

har ingen lust att berätta vad allting rör, när jag inte vet vilka som läser.

 

jag har feber, ont i halsen och är alldlees snurrig. hatar det.

har ätit keldas thaisoppa och tänkte på nomy.

 

orkar ingenting.